Hemlig kaffe-spion

Jobbade idag i vanlig ordning, en middags-rush hade just passerat och jag städade undan efter den. Dörren öppnades och någon kom in. En vanlig kund, tänker ni. Man skulle kunna dra den slutsatsen, men ganska direkt började jag ana ugglor i mossen. Han skickade ut sådana vibbar att jag kände på mig direkt, han hade lika gärna kunnat ha låtsasglasögon med lösnäsa. Det var glasklart - han var en spion. Eller spion och spion, recensent kanske ger en mer sanningsenlig bild men jag tycker att kalla honom spion gör det hela mer spännade. Så, spionen kom fram till kassan och beställde en enkel espresso vilket gjorde jag mig ännu säkrare. Jag smällde på ett leende och drog på norrlands-charmen. Gav mitt allt för att servera en super-espresso på bästa sätt. När detta första steg var avklarat "fortsatte jag med städningen" - i själva verket sneglade jag åt spionens håll för att kunna uskilja något slags uttryck. Var espresson godkänd eller var den för lång, för kort? Hah, detta visade sig vara omöjligt - dom här är ju proffs. Han började knappa i mobilen, vad vet jag - kanske skickade han in sitt omdöme till högkvaretet. Han tackade sedan för sig och gick. Nu tror kanske ni att jag bara inbillade mig att han var en spion, men så fort han gått ut genom dörren säger chefens bror: "Vet du vem det där var? Han är journalist och åker runt och testar kaffe..."